Eller nej inte hemsk människa kanske. Jag är faktiskt en ganska bra människa, men jag har fått höra så många gånger att jag är alldeles för snäll för mitt eget bästa.
eh.
Ja det är nog lika sant nu som alla andra gånger jag hört det.
Jag är bara sån.
Hursomhelst så är jag väl kanske inte en så hemsk människa, men en alldeles fruktansvärd bloggare!
Jag är inte så himla bra på det här, får liksom frossa och blir slagen av andra "viktigare sysslor" så många gånger när jag sätter mig här och börjar plita på texter om drömmar jag haft,
bilder jag tagit i tiden och minnen från helt underbara fester, picknickkvällar med rävungebesök, grillkvällar med goda vänner, min egen musik och all magi som ligger där i alla toner som så många andra vackra och häftiga människor spelar,
årsdagagen med min kärlek i hela vida världen. Hon den där underbaraste flickan.
Men jag vill verkligen och tycker ju att det är så himla roligt när det väl blir något!
Jag hade ju också tänkt att min fotonerv skulle kunna få sin urladdning i den här bloggen speciellt nu när jag har helt otroligt nog fick en Pentax K-5 i tjugoårs-present utav min mor!
Uppbytt från min lilla trogna K-r. Den var vacker den med, men inte lika. förstås.
Men den har tyvärr inte visat sig speciellt mycket för er, knappt någonting alls faktiskt.
Eller ja, en liten här då.
Bara för att.
(Denna bild är plockad från en fotoshoot med min kära vän Jack som modell, kan säga några ord om den senare)
Men den delen ska det bli ändring på, Från och med nu. (Från och med Du)
TADAA! Ja lite osökt fick jag den på huvudet just nu, Fast Linnros inte är mitt absoluta första val när det gäller musik, men det är ju skönt att man kan fastna för musik ändå fast att man inte tycker att artisten är något sådär hemskt speciell.
Musik är så vackert, vare sig det är ett skramlande gäng tonåringar med för mycket tid sprit och missnöje, en storslagen elektronisk symfoni, ett dedikerat rockband med målet att få toppen eller kanske en glad herre med den ljusa sidan mot livet.
Så ger det mig en sån där magiskt fri känsla i magen, skänker mig lugn och ro i hjärta och själ och ger mig inspiration till livets under och funderingar och mysterier.
Ska jag vara ärlig så orkar jag inte skriva mer just nu, jag lovar att jag kommer att tråka ut dig med allt möjligt som flyger ur min hjärna.
Men nu alldeles snart så ska jag och min flicka sticka och grilla med några av mina gamla goda vänner, jag lovar att lägga upp lite bilder senare ikväll och kanske några ord om min flotta jacka som jag ska bära på Yran!
/ Ludvig
Inte mer än någon annan men åtminstone den jag är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar